Motpol.nu

Blogg Autonom occident finner ni numera på Bloggportalen www.motpol.nu.

lästips: intervju av Nieuw-Solidaristisch Alternatief med AeL

Här följer AO:s första lästips för bloggen. Det är en intervju av den flamländska organisationen Nieuw-Solidaristisch Alternatief som på initiativ intervjuar blogg Aequitas et Libertas – http://aequitasetlibertas.motpol.nu/.

Här finner ni intervjun: 

http://aequitasetlibertas.motpol.nu/?p=248

Här finner ni N-SA:s hemsida:

http://nsalternatief.wordpress.com/

 

Sverige – Amerikas Kapitalismus

Sverige, ett välmående borgarstyrt i-land med en neutral position till krigsmakten och en ädel företagsverksamhet. Eller hur ligger det nu egentligen till? Kan det verkligen finnas någon orättvisa eller något fel i strukturen för detta ”Utopia”?

 

Orättvisor är lätt att finna och lätt att peka på för att skapa ett fungerande program för den politiska åskådning som förs. Vi har till exempel Gudrun Shyman och hennes parti Feministiskt initiativ (Fi) som pekar på den könsdiskriminerande frågan. Vi har Lars Ohly med hans parti Vänsterpartiet (V) som pekar ut den ekonomiska orättvisan. Vi ser hur Mona Sahlins parti Socialdemokraterna (S) pekar på klassplittringen. Så finner vi slutligen Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och hans parti Moderaterna (M) som pekar på arbets- och skattesmitningen.

Då kan man ställa sig dessa frågor: Varför demonstrerar Feministiskt initiativ skyltar och banderoller som innehåller texten ”män är svin” om de tror på jämställdhet? Varför har inte Vänsterpartiet ett välplanerat ekonomiskt program om den ekonomiska frågan står i centrum? Varför inträffade den kolossala klassplittringen under Socialdemokraternas era om detta är deras högsta prioritet att bekämpa? Och varför fördömer Moderaterna arbets- och skattesmitningen när hela deras tid vid makten har präglats av svarthjälp, skattesmitning och regelbundna semestrar/sjukskrivningar? Man kan kalla riksdagens herrar klädda i symmetriska svarta kostymer och et fastlimmat leende för röda eller blåa om det känns bra och lättande. Men i sanningens grund så existerar det inte någon politisk hållning vare sig den är feministisk, socialistisk, liberal eller borgerlig. Det finns dock en ledstjärna, riksdagens ledstjärna, nämligen guldets politiska dialog – Kapitalism.

Medan de materialistiska tillgångarna växer för Eliten, växer misären för folket. När vi ser på arbetsfrågan och den stora arbetslösheten så vet vi utan tvekan och utan med ett fastlimmat leende på läpparna vart vi skall peka på. Vi finner nämligen problematikens starka anknytningar till Kapitalismus fader – USA. Den 17 September, 2006 anlände ett ”nytt” styre till Sverige, nämligen den giriga gruppen Moderaterna under ledning av ordförande och numera statsminister Fredrik Reinfeldt. Nu gömde kapitalism inte sig längre bakom en falsk fasad av ”Socialism och rättvisa”. Efter att Reinfeldt mottagit blommor och applåder samt hållit ett tal om positiva förändringar för Sveriges befolkning så var Reinfeldt och Co i full rulle med att höja bostadsräntorna, slopa skyddsnät för den arbetslöshet som de själva varit med och byggt upp och så sist men inte minst, knyta kontakter med supermakten USA.

 

Datumet den 15 Maj 2007 anlände Fredrik Reinfeldt på Amerikansk mark i väntan på att få skaka hand och lägga fram planer om den svenska marknaden i samband med USA:s industrialism i världen, specifikt Europa, med George W Bush. Mötet mellan Fredrik Reinfeldt och George W Bushs efterföljder kan vi i realistisk bild se genom vardagsrutinerna för den vanliga medborgaren i den Amerikaniserade marknaden i Sverige. För att gå till så låg nivå som förståeligt så kan vi börja med att gå till livsmedelsbutiken där vi kan se hur konsumenterna vältrar sig i Amerikanska förgyllda varor som bara några minuter innan trippen till affären ekade ur teven. De fyller sin kundvagn till topp med varor som Coca-Cola, färdigmat, Pan-pizzor et cetera. Efter besöket till livsmedelsaffären sätter de sig i sina bilar, kör in på närmaste Amerikansk-ägda Shell och matar tankmaskinerna fulla med sedlar. På väg hem får de syn på det jättelika gula M som står i riktning mot motorvägen. Konsumenterna stormar in genom dörrarna och beställer sina favoritmål varefter de lämnar Mcdonalds och är på väg hem efter ännu en vardaglig inhandlingsrunda. När de väl har satt sig bekvämt slår de på teven, öppnar Colan och zappar till MTV. Men denna vardagliga rutin är endast toppen på isberget kring den Amerikanska makten i Sverige. Nu kommer vi till de två mest viktigaste och betydelsefulla vitala delar av Sveriges Amerikanisering, det vill säga Svensk-Amerikansk handelsmarknad samt företagsövertagande och dess konsekvenser.

 

 

Svensk-Amerikansk handelsmarknad

 

Redan vid slutet av 60-talet så kunde man finna spår av den Amerikanska konsumtionshandeln i de flesta svenska hem. Men det kretsade kring betydligt mindre procentenheter än vad det gör idag. I dagens läge så kretsar hela den svenska vardagen och livsstilen runt den Amerikanska marknaden och dess livsstil vilket är något som man kan lägga märke till när det gäller saker som vi spenderar den största delen av det vardagliga livet till. Några exempel är bland annat televisionen som utgör närmare 80 procent av sändningstiden präglad av Amerikanska reality-shows, Sitcoms, dokusåpor och Hollywood filmer. Ett annat exempel är maten som övergöder kylskåpen där vi bland annat finner rester från gårdagens McDonald’s meal, en halvfull 1,5 liters Coca-Cola och två färdigmat portioner som ligger och väntar till kvällsmaten. Det är inte enbart i hushållet som man kan finna det Amerikanska inflytandet utan även i högre plan som rör sig om miljard-industrin och kretsar kring statlig handel. Nedan visar ett diagram hur svensk vapenförsäljning har ökat kraftigt från år 1999 till 2005

 

Vapenförsäljningen fortsätter att stiga sedan 2005. Vid det här laget är det vida känt att Sveriges vapenindustri säljer ut sina konstruktioner till USA:s vapenmakt men något som för endast ett par veckor sedan, då en mindre uppmärksamhet ägde rum ibland annat median, var mindre föga känt är att även svenska tillverkningsföretag har börjat följa vapenindustrins fotspår. Ett exempel på vapenförsäljningen är Malmöföretaget Aimpoint. Aimpoints produkter är nämligen kikarsikten till bland annat automatvapen som har sedan 2006 sålts i nästan 200.000 exemplar till den Amerikanska vapenmakten. Dessa kikarsikten har satts i praktiken ibland annat oljekriget i Irak. Aimpoint har valt att inte kommentera förbindelsen med den Amerikanska vapenmakten.

 

Ett annat inbjudande bevis rör sig kring webbmarknaden. Ett specifikt fall är den svenskbaserade fildelningssajten Pirate Bay. Den 31 maj 2006 utförde runt 40-tals poliser razzior mot personer och företag runtom i Sverige med kopplingar till Pirate Bay. Servrar beslagtogs och utredning inleddes om upphovsbrott. Enligt tidiga rapporter från bland annat Sveriges Television ska Hollywoods intresseorganisation MPAA kontaktat personer i USA:s regering som därefter utövat påtryckningar mot Sverige för att stänga ner Priate Bay. Statssekreterare Dan Eliasson har öppet medgett att en delegation från svenska justitiedepartementet suttit i möte med Amerikanska myndigheter rörande piratkopiering men nekar till kritiken om ministerstyre. Även Justitieombudsmannen (JO) påstår att han inte har funnit något spår som styrker regeringsinblandning i razzian. JO har heller inte vidtagit åtgärder på grund av att tillslaget också skadade andra företag som hade sin verksamhet baserad hos samma webbhotell som Pirate Bay och dessutom kom att innefatta den fristående tankesmedjan Piratbyråns server, något som PiratPartiets (PiratPartiet bildades som en politisk reaktion mot förbud mot fildelningen och med Pirate Bays situation som det centrala) partiledare Rickard Falkvinge att rasa över. Falkvinge säger att det har skett ett flertal allvarliga grundlagsbrott. – Man har både missbrukat tvångsmedel och kränkt föreningsfriheten på uppdrag av främmande makt. Det här är inte det första uppmärksammade fall där svensk polis och åklagare går USA tillhanda utan att fästa sig särskilt till svensk lag. Någon måste påminna dem om att det är det svenska folket som är deras uppdragsgivare, inte Amerikanska särintressen. Denne någon är tydligen inte JO, säger Rickard Falkvinge. Den 31 Januari inleddes ett åtal vid Stockholms tingsrätt mot fyra personer med kopplingar till den världsledande fildelningssajten.

 

 

 

Företagsövertagande

 

Åstorp, ett litet samhälle med cirka 9000 invånare. Byns levebröd är några enstaka fabriker och däribland fabriken Swedoor. Numera JELD-WEN.  Det här är Swedoors historia. Dörrfabriken Swedoors under 80- och 90-talet runt 1300 arbetare. Idag, under Amerikansk styrelse har siffran gått ner till dryga 350 arbetare. För arbetaren Rolan Carell blev Swedoors överlämning till USA:s imperialism  en dyster syn. I 25 år har Roland Carell jobbat på företaget Swedoor. När han började på fabriken så var det strax över 250 personer med fast tjänst och med inriktning för det arbete som var lämpad för var enskild individ. Vid början av 90-talet fram till millenniumskiftet så hade företaget expanderat till närmare 1300 arbetande män och kvinnor. Kamratskapen var och atmosfären var trevlig, lönerna var likdelade och det fanns alltid plats för att jobba övertid så att man kunde spara ihop de sista slantarna till en liten semesterresa, berättar Roland med en känsla av nostalgisk inlevelse. Men allt ändrades sommaren 2007 då det Amerikanska företaget JELD-WEN köpte fabriken Swedoor. Hundratals arbetare arbetare har sedan dess och fram till idag fått avgå. För de drygt resterande 300 arbetarna har JELD-WENs tid varit en plåga. För Roland blev även hela hans fritid förändrad. Han berättar att han inte längre har möjligheten att jobba skift vilket i sin tur har orsakat kommunikationsbrist med familjen, sömnsvårigheter och utbrändhet. Att jobba övertid är inte längre en möjlighet och månadslönen har sänkts från 18900 kronor till 17200 kronor innan skatt. Med ironi i rösten tillägger han: ”Jag fick åtminstone en guldklocka efter 25 år i tjänsten. Den må vara ett plagiat men nog glimtar den alltid”.

 

 

 

Den Amerikaniserade bilden av Sverige kan låta överdriven och orealistisk för den som ännu inte har blivit skördad av den nya industrialismens tidsålder men för arbetare som Roland Carell så är den i allra högsta grad realistisk. Nu är det upp till dig vad du tänker göra. Tänker du låta svenska industrier sälja ut sina vapenkonstruktioner till Amerikanska intressen, tänker du låta den Amerikanska federalismen ingripa mot svenska privatpersoner för egennyttiga särintressen? Och tänker du låta Amerikanska företag sänka den svenska arbetarklassen ytterligare ett steg? Eller tänker du agera mot den inhemska kapitalism och den Amerikanisering som vi ser idag? Kom ihåg, En kan inte göra allt men alla kan göra något!

Uppror mot det osynliga

Inledning

Djävulens största trick var att lura mänskligheten att han inte existerar. Detsamma gäller den moderna världens förtryckare. Då ställer jag frågan: Hur kan man störta något som inte existerar? För att citera George Orwell som uttryckte de omvälvande orden i sin bok 1984: ”Innan de har blivit medvetna kommer de aldrig att göra uppror och innan de har gjort uppror kan de inte bli medvetna”. Den förtryckta ser uppenbarligen inte skogen för att träden är i vägen. Han försöker leta djupare och har tappat hoppet om att någon verkligen besitter en tro utöver den moderna världen. Så här ser det ut idag: Vår saga är hemsk och falsk för husbonden. En myt. Dagens husbonde väljer lögnen som sanning av ren lättja för att värja sig mot den obekväma sanningen. Sanningen kräver engagemang, kampanda och mod vilket strider mot husbondens nyskapade natur eftersom det faktum att han har tyglats sedan barnsben. Om blodet fryser till is varje gång man skådar sin skugga hur skall man då kunna bygga upp ett mod? Han bygger upp en illusion om att han redan lever i sanning och frihet, även om han förstår att så inte är fallet så känner han ingen dragning till den frihetliga sanningen och den sanna friheten. Men vem kan klandra honom för hur skall han kunna sträva efter något med livet, det enda han äger, när han aldrig känt vid det. Ordet frihet kan tolkas olika från individ till individ. För mig så väcks det oerhört starka känslor till liv när jag återigen nyttjar ett citat av George Orwell: ”Frihet är friheten att säga att två plus två är fyra. Om detta är givet så följer allt annat därav.” Med andra ord: Sanning ger frihet och frihet ger sanning! Om husbonden erkänner sanningen så erkänner han sin hela existens. Mer fördjupande än så blir det inte.

 

Grundläggande fakta

Idag så lever husbonden i en nersmulad identitetsupplösning med en åtrå för en ytlig materialistisk värld med skygglappar för ögonen som hindrar honom att se de etnomasochistiska trädstommar som växer sig allt starkare nertill rötterna. Illusionen kontra verkligheten. Han är oförmögen med ordet Frihet och hyser inget hopp för den blödande framtid som återspeglar gårdagen vilket för folket i misärens fördärv på grund av den inlärda egoism och den skräckinjagande känslan som slagit rot hos husbonden. Oförmögen med ordet frihet och utan något hopp om gårdagen så lever lögnen kvar i stugan och från ett mer invecklat perspektiv så kan man säga att den är självuppfostrad. Hopp ger sanning, sanning ger frihet är den moderna världens förbjudna frukt.

För en inte alltför avlägsen gårdag slog det mig, likt en blixt från ovan som slagit ner i mitt sinnes rådlösa anarki, att det är alltid den förtryckta som har rätt, även när han har fel. Ett sanningsserum skall då i sin turordning inte utspela sin roll mot förtryckaren utan mot den förtryckta så han kan bevisa för sig själv att hans undertryckta tankar är verkliga, de existerar. Sanningen ligger därför där någonstans djupt rota i det undermedvetnas liv. Husbonden – den förtryckta – tror sig vara en individ, en människa i den styrande regimens ögon men sanningen är den att samhällets styrande herrar i kostym och cylinder inte räknar folket i individer, människor eller personer utan det finns endast en enda sak som dessa herrar räknar de vandrande myrorna i den gråa massan i och det är nämligen kapital. Endast värdig som en materialistisk tillgång.

 

Trappans Hierarki

Den lilla människan tycks vara svag, patetisk och tom. Han kan inte tänka själv utan låter det laglösa systemet göra jobbet. Förvisso är han den lilla människan inom det moderna samhällets struktur men han är härskaren över hela dess existens, för ty det är hann som livnär systemet. Systemet byggs inte uppifrån utan som allt annat byggs det nerifrån. För varje trappsteg man tar så glöms det föregående men utan det föregående skulle det nästa inte existera. En trappa skulle inte existera. Det är första trappsteget som låter det sista att utspela sin existens. Allting utgår från det första, det lägsta, det nedersta vilket är det slutgiltiga.

Megamaskin

Likaså för trappan så är indiumet till ”Megamaskinens” konstruktion den lilla människan, Husbonden. Nästa tillsats till megamaskinens uppbyggnad är dess bränsle som låter den sättas i verk, nämligen något som kommer kallas för sanningsenliga lögnen. Det vill säga mytens ingrediens och förfalskning. Nu är megamaskinen fullbordad. Men fortfarande så finns risken för att maskinens bränsle antingen kommer att ”slangas” eller helt enkelt kommer att köras slut på. Fortfarande, under vilka omständigheter som helst så är indiumet i en trappa den första trappsatsen och likaså är husbonden indiumet i denna kolossala megamaskin. Att han skall komma till insikt om att han besitter spelet i hans händer är fullkomligt orimligt för honom eftersom han nu har blivit den vitala funktionen i megamaskinens bränsle. Vad detta har resulterat i är att han lever i, och har blivit en del av världen där sanningen har bytt position med lögnen och vice versa. Att då en icke-trogen har ställt sig i vägen för denna megamaskin med sitt egna bränsle med grundämnena logik och moral, yttrandes: ”Sanning är sanning och inget annat, lögn är lögn och inget annat. 2 + 2 gör fyra och inget annat”, lämnar husbonden i landet ambivalens då han för stunden upplever något annat som kontrar den verklighet vilken han lever i men i slutändan blir det status quo, den icke-trogna krossas under megamaskinens fötter och försörjd på nytt bränsle ersätter megamaskinen det mentala rum hos husbonden där den realistiska verkligheten precis utspelade sig. Då blir slutsatsen i bilden av helheten följande: Ett uppror mot megamaskinen vore ett uppror mot husbonden självt. Husbonden är en ensam avvikelse från begreppet uppfattning.

 

Folklig avreagering

För att gå in på en närmare bokstavlig beskrivning så kan vi se bilden målad så här; Innan husbonden har fått väck händerna som trycker mot hans hals så kommer vi inte att få höra ropen som tystar det världsliga bedrägeriet. När husbonden omfamnar sanningen då han kommer att omfamna den osynligas lögn. Systemet har byggt upp en plattform vilket existerar för att splittra folket och vända dem emot varandra. Splittringen sker allt från klassplittring, religionskrig, könskrig, våldsplittring et cetera. Systemets program börjar med en avprogrammering med ett första steg, baserat på principen bryt ned – bygg upp. Andra steget är konfliktartat med omfattande krets kring individer, det vill säga folk mot folk. Genom att hålla en orolig substans inom strukturen så bibehålls en orubblig balans. Detta för oss vidare till nästa del av strukturen, nämligen något som kan kännetecknas likt en folklig avreagering. Vart fjärde år så sker det något extravagant som husbonden har väntat på sedan det inträffade sist. Nämligen något som kallas för Valdag. Valdagen är något imposant och mäktigt då man byter ut några namn i styrelseskiktet med samma spår som för fyra år sedan. Detta är något som skulle komma att kännetecknas som en systematisk avreagering av folket. Under de fyra kommande åren så kan de leva i en illusion om att det kommer att ske drastiska och positiva förändringar vid nästa val. Dessa val är endast skapade och använda för att hålla den, så kallade lilla människan i schack. Det är dessutom ett utmärkt drag för att kunna breda ut den folkliga splittringen genom en mobilisering av nya krafttag och även på grund av den medvetna begränsningen av ordval i det demokratiserade samhället, antingen är du röd och tycker si eller så är du blå och tycker så. Denna begränsning ser husbonden som en oändligomfattande möjlighet till att göra sin röst hörd, med tanke på att det är det enda som han känner till.Sulle han på något vis snubbla in på en annan stig där ideal som sträcker sig över den moderna politikens begränsningar existerar så skulle detta genast förkastas som ”kätteri” eftersom han trots allt har blivit undervisad ända in i det undermedvetna att den moderna politikens stig, det demokratiska närverket är det som hyser minst begräsningat, minst nederlag och minst falskhet på grund av att han i demokratiserade värleden har ett ”fritt val” för att forma sin egen framtid, – All makt i dina händer, vilket denna irrlära har programmerats in i hans mentala förmåga likt en skyddad brandvägg som omsluter viktig information som till varje pris inte får ändras, kritiseras eller i värsta tänkbara fall- konfronteras. Demokratin är irreversibel och inget annat och med dess samtida begränsning samt att sätta lika som olika, olika som lika så leds demokratins omfång till en kollektiv vandring mot kontinuerlig försämring. Sammanställningen blir följande; Så länge folket inte står enade tillsammans dom fäder, mödrar, döttrar, söner, grannar, politiker och klass så kommer demokratin att endast vara en etikett.

Ifråga om kontraMoral

Förtryckare, System och megamaskin är tre synonym som jag har använt mig av för att beskriva bilden av styrelseskiktet. För att vandra tillbaka till individualisering så återgår vi ”förtryckaren”. Som startskott för den nya delen så kommer vi härmed att behandla en kontramoralisk utmärkning från metaforisk synvinkel.

En begrepp som ofta tas upp i framförallt sociala konversationer är begreppet Dubbelmoral. Dubbelmoral används oftast som ett tillhygge att angripa sin meningsmotståndare med. Dubbelmoralen kan även vara ett paradoxalt och meningslöst skrik mot meningsmotståndaren om han inte besitter essensen av moral. Det är exakt den bilden som bör framställas av Förtryckaren. Innebörden med ordet ”Dubbelmoral” är mångtydigt. Det kan vara utgångspunkten för en mental handling såväl som för en fysisk. Det kan även ibland utspela en roll av samexisterande förhållanden mellan det mentala och fysiska. I daglig benämning över betydelsen ”dubbelmoral” så är Förtryckarens alla sinnen besudlade och genomsyrade av denna benämning. Men av innebörden ifråga så är det rent orealistiskt. Teoretisk syn över denna fråga så är det en splittrad tankegång men i praktiken så är det med andra ord rent av omöjligt. Förtryckaren saknar kontakten med kollektiv som individuell närhet, endast en värld förgylld av materialistiska tillgångar är hans medvetande. För att beskriva den avvikande storhet som överröst Förtryckaren, megamaskinen- systemet så låt oss måla upp en grå bild av denna misär.

Framför dig ligger en hingst. Så kopiös, stark och grotesk hingst utan dess like regenererar nya krafter efter att ha legat i ett slumrande tillstånd. han reser på sig med all sin kraft och slår upp ögonen. Med skygglappar fastsydda in i huden gör så att han endast har tillgång till det som ligger framför hans hovar. Detta är hans värld.

Hingsten börjar sakta skritta fram längs stigen. Skrittandet övergår snabbt till ett rastlöst trav. Under det sega travet håller han på att regenerera nya krafter för att öka den tunga hastigheten. Med blicken fokuserad på stigen framför hans hovar är misären som omringar honom föga okänd. I denna misär sväller sorg, känsla, hat, glädje, vrede, passion, lycka, panik, ångest, kärlek över. All de känslor som bildar del av metafysiska världen skriker ur denna fängslande misär. Men för denne groteska best existerar icke denna värld. För honom existerar endast Mamons värld. Ordet känsla är ett vitt främmande föremål för hingsten. Driven av ett tomt begär av makt spänner han all sin fysiska och mentala kraft, nattens enfaldiga mörker speglas i hans ögon, ådrorna pulserar så kraftigt att marken skälver av vibrationerna, andedräkten ångar ut ur de stora näsborrarna och fyller den kraftiga luften av dis. Ursinnigt galloperar han med allt raskare och snabbare takt. Han fortsätter och fortsätter utan att känna vid logiken av handlingen. Efter varje bit av stigen som försvinner bakom honom uppmuntras hans krafter att fortsätta gallopera genom denna ändlösa stig. Efter varje bit av stigen som försvinner bakom honom likt så växer misärens elände. Makten har inget slut, så även smärtan, stigen finner inget slut. Med en ändlös vandring så kommer denna detta kopiösa vidunder aldrig att stanna. Han måste bli stoppad! Att ställa sig i mitten av denna stig framför honom skulle inte tjäna något till. Denna enda utväg skulle vara att bli krossad under vidundrets hovar. Den enda lösningen skulle vara att frigöra sig ur misärens lidelse och attackera hingsten från dess sida, från den värld varav hingsten ej kan se. Det skulle vara omöjligt att dräpa Mamons best. Därför så måste grimman kastas runt halsen på denna best och med all kraft tvinga besten på rygg och låta dess adrenalin sjunka till sista droppen. Det är den enda utvägen, den enda lösningen. Besten måste tämjas.

Nu känner jag att det är dags för mig att runda av dagens inlägg med dessa sista ord som kan sammanfatta helheten: När du har lämnat ett rum så existerar det inte längre i nuet men när näste person stiger in i detta rum så finner han spår av Ditt förflutna. Tänker du leda han in på spåret av Mamons värld eller tänker du låta han finna en längtan efter att skåda solens ljus? Välj dina spår väl, för de tillhör inte endast dig.

Angående uppdateringen av AO

Jag ber om ursäkt för den dryga uppdateringen av blogg AutonomOccident. Befintligt skäl existerar för detta men ge det ett par veckor till så sätter AO fart. Bloggen kommer att präglas av allt från Historia till moderna kriser, från religioner till realism och från Folket av Europas metafysik till nyckelpersoner inom våra ramar. Så misströsta inte AO! Strax tillbaka.

Pånyttfödd – Död

Jag sitter ihopkrupen vid väggens ände i ett mörkt och kallt rum. Ångest, hat, sorg, panik, förvirring. Alla känslor blandar sig till en ambivalent sinneförvirring. Mina tankar sveper sig runt mig likt en brinnande smutsig filt. Jag kan inte sortera tankarna. Fullständig anarki råder. Jag gillar inte denna anarki. Dessa våldsbilder, morbida, groteska våldsbilder. Dessa vackra våldsbilder. Mitt mentala sinne börjar sakta att krympa. Jag börjar tappa verklighetsuppfattningen. Jag kan känna hur denna mal infekterar och slukar all min lärdom, all mitt intellekt. De dödas arv tynar bort, likt ett uråldrigt fotografi som har börjat skifta färg till en mörkare och suddigare bild för åren som passerat förbi. Mina tankar, min lärdom, den slaktas av en tom synvilla. Jag försöker kämpa mot men ändå så skyggar jag tillbaka för varje ansträgning som utförs. jag rannsakar mina tankar av visdom. Jag försöker att hinna ikapp det förflutna. likt ett svultet lejon som jagar föda på savannens öppna fält för att överleva de djuriska villkoren är jag på jakt efter det förflutnas sanning. Jag kan inte finna någonting, allt har tynat bort i den grådaskiga dimman. Mina ansträgningar överförs till det fysiska landet. Jag försöker resa mig från min fosterställning men utan resultat. Jag faller handlöst mot golvet. mina fysiska krafter börjar sakta försvinna tillsammans med mitt mentala sinne in i tunnelns mörker. Jag känner mig andfådd. det känns som om mina lungor har fyllts av iskallt vatten som endast blir kyligare och kyligare. Jag försöker hosta men förgäves. Min kind pressas mot det kalla stengolvet. Allt är förlorat. Allt. Det förflutna, nuet och framtiden. Evighetens evighet är förgörd. Jag känner hur en ensam tår vandrar ner längs kinden och blir allt lättare ju längre den kommer. En ensam tår fylld av sorg men ändå så tom.

Ordet tillstånd existerar inte längre. Varken hat, ilska, upphetsning, ångest, panik eller förvirring existerar. Jag har blivit tömd. All min visdom, alla ina känslor, det som har skapat mig till individ har genomsyrats av en mör tomhet. En falsk känsla av panik fyller mig. Vem är jag vad är jag? Herregud vad är det som händer? Jag faller tillbaka till landet ambivalens. Jag vill skrika, gråta, le, skratta, känna men jag har ingen kraft längre. Jag är svag och väger ordet under det. I det förflutna sökte jag svar på mina frågor, nu så söker jag frågor till mina olösta frågor som ställdes kring hoppet om de förflutna svaren om framtiden. Jag gräver i mitt inre med önskan att finna den moral som jag än gång i tiden haft i ägo. hur kan jag besitta essesen av moral om mitt förflutnas principer inte längre har en bosättning att ge utlopp ifrån, att agera ifrån. I det förflutna utgick hela min existentiella från att jag var allting och ingenting men möjligheter för en värld. nu så lever jag varken genom allting eller ingenting. Det finns inte längre något värde i min existens. Mina tankar är fängslade och manipulerade. Jag finner inte längre innebörden med ordet hopp. Det är endast bokstäver, hostade ur alfabetet för att bilda ännu ett meningslöst ord. Det känns som om det har gått en evighet sen Förändringens begynnelse. Jag kan inte längre skilja på om jag är en varelse eller en sten, om jag är en levande individ eller om jag tillhör Mamon´s värld. Det spelar inte längre någon roll. Jag har kommit över stadiet av vilsenheten. Jag är inte försvunnen. Jag är utraderad. Mina tankar släcks ner..

Med ens slår jag upp ögonen och skådar för första gången världen sedan födseln. Min stela blick vänder sig mot den röda solstrålen som silar genom det dammiga fönstret. Med en lejonliknande gäspning sträcker jag på mig från huvud till tår. med all min kraft reser jag mig på fötter och hittar den sega balansen. Genom mitt morgonliknande smaskande lägger jag märke till hur torr och otroligt törstig jag är. med raska och tunga steg vandrar jag mot dörren, slår upp den och kliver vidare mot köket. Jag greppar ta om kylskåpsdörren och säger för mig själv ”Snälla herre, låt den vara där, låt den vara där.” sakta som jag öppnar kylskåpsdörren så stiger hoppet. Förväntansfullt kikar jg in i kylskåpet. Vilken lättnad; visst så var den där. Så eleganst och så iögonfallande. Så enastående. Min Coca-Cola. Min Coca-Cola endast!

Individens Identitet

Vem är jag? Vad är jag? Utgör det någon idé att rota i min identitet? Dessa tre frågor har ställts mot vägen i varje individs sökande efter hans s.k tillhörighet. men vad är tillhörighet? Är det ett sorts ansvar gentemot individuell tillfredsställelse eller ett ansvar gentemot kulturell bevarelse och framtida levnad? Identitet är inte vad du gör den till utan vad den gör dig till. Identiteten hinner ifatt dig förr eller senare. Din identitet är naturens väg och det kan ingen ta ifrån dig, inte ens du själv. Din självbevarelsevilja är starkare än det smidda stålet av svärdet vilket du kan besegra med dina bara händer.

Du kanske tänker vad detta gynnar dig, att veta vem du är och vem du har varit och vem du skall kommat att bli. Detta gynnar absolut inte dig. Faktum är att det är totalt värdelöst för dig, om du går i den moderna världens fotspår dvs i materialismens fotspår. Men det är ditt allt, din historia, din nutid, din framtid, den du är. Ditt erkännande av din identitet är din identitet.

Du som lever i den moderna världen har vuxit upp i en skola  där de kastar heligt vatten på svenskarna och där de skyr oss likt persten genom lögnerna att vi inte har någon identitet, vi är inget folk, vi är svaga och borde inte att få ha vår kulturella bevarelse, vår historia är bluff och båg, en myt. Därför kan det vara svårt för dig att lägga mina ord på minnet och kanske så är du allmänt ointresserad och inte riktigt förstår meningen med ordet ”identitet”. Du kanske rentav är förlorad, vilket är tragiskt, vanligt men tragiskt. Men du är fortfarande någon vilket gör att du är starkare och du inte är onårbar. Innerst inne så vet du att det moderna samhället är en nidbild av gårdagen. Så fråga dig inte ”vem är jag” utan säg till dig själv ”jag är den jag är”. Då menar jag inte att du ska låta böckerna stå och damma i bokhyllan och vandra vidare som om ingenting utan ditt erkännande av din identitet är din identitet, du måste försvara den!

Exempel: Du har inte bara en svensk identitet utan även Nordisk, och du har inte bara en Nordisk utan även en  Europeisk. Du kan känna passion för Kretanerna som du känner passion för de svenska medeltidkrigarna. Vi förs tillsammans av samma identitet! 

För att framföra ett exempel så kan jag använda mig själv: Jag är Heinegård för jag har fötts av Heinegård, jag är även helsingborgare för det är i denna stad som jag är uppväxt, men jag är även svensk för det är sverige som mina förfäder härstammar ifrån, jag är även Europé för det är Europa som för samman min historia, och jag är även världsmedborgare för det är denna jord jag vandrar på. Identitet. (Om folket av Europas metafysik, kultur, sammanhållning och sammanföring återkommer jag med senare i en längre artikel).

Men bara för att vi bär samma identitet så betyder de inte att varje individ är unik, något som har blivit underskattad och sagts vara svag i många olika ideologier och trosläror. Varje individ bär en speciell och unik förmåga som ofta har blivit kastad i sjön på grund av att samhället som vi lever i idag har målat en bild av individen som morbid och dekadent utkast ur samhällets ramar. Individen får inte tänka själv utan han lever i ett kallt och bisarrt rum där väggarna är median, golvet är politikerna och taket är lagordningen. Individen bär sin identitet därigenom han bär folkets identitet. Identitet är allting och ingenting. Försvara den!

Den vackra Anarki

Ge folket förtroende! Ge folket Anarki! Nyckelordet heter förtroende, och innan som efter förtroende följer ansvar. kommer folket att ta sitt ansvar inför en värld av anarki? Kommer folket någonsing att vara beredda att ta sitt ansvar inför en värld av anarki? Svaret är Ja. När vi väl står under samma grundstenar och principer kommer folket att acceptera sitt ansvar för en värld av anarki. den dagen då de drivs av sunt förnuft och en enad identitet behöver de ingen lagbok att gå efter eller storebror som knackar dem på axeln. Individen kommer att bli sin egen ledsagare. Men det är lång väg att gå innan de har skakat av sig rädslan att inte längre gå med ögonbindel  ledda av det ”trygga” samhällets struktur.

Vad skulle hända om Anarkvärlden blir angripen? Vad skulle hända om en organiserad militärstat skulle angripa Anarkvärlden? det är en viktig fråga som måste ställas. Om Anarkvärlden blir krigsförklarad så står vi alla redan enade under samma grundstenar och principer och härmed så förs indivden in i sin självutnämnda post och följderna blir en unik autonom militäranarki under en självutnämnd ”hierarki” genom den fria viljan av individen.

Anarks handel. Hur blir det med marknadshandeln i en värld av Anark? Självklart så måste en frihandel sättas i verk. Eftersom det inte längre kommer att finnas någon samhällsinstitution export/import självförsörjande av oberoende skaror av individer. Exporten kan bli dödlig för Anarkvärlden eftersom den statliga ekonomin är upplöst vilket kan leda till en omfattande kris, därför så måste det finnas ett skyddsnät av oberoende kontroll likt en självutnämnd ”hierarki” som ansvarar för sitt område efter expertis, inte genom lag utan genom sunt förnuft. Eftersom detta inte är ett manifest till Anarkvärden utan endast är en vision så existerar det ännu inga fasta och grundliga principer. Frihandel är en korporatistisk tanke med skiljbar detalj vilket är den kollektivistiska arbetsplatsen varifrån arbetet gör pengarna. Allt beror på hur arbetet utförs, dess tidsräkning och professionella utförande.

Anarks visdom. Lärohem kommer att fungera likt oberoende öppna friskolor och dessa skolor kommer även att sättas i verk och utföras under oberoende individer som arbetar inom sitt expertis område. Tänk på att Rom byggdes inte över en dag vilket innebär anarkin måste påbörjas under fasen av förtroendestommen. Så starkt det byggdes, så skört det rasar, därför måste vi fungera likt en motsatt Domino-effekt.

Anarki betyder inte städer i ruiner, demolerade skolor och totalitär ekonomi borttagning utan anarki betyder ”lev som du lär”. Du står oberoende gentemot en stat men du står enad med folket. Det finns två sorters anarki. Det finns den som är skänkt utan förtroende då folket inte är redo där följderna blir ett destruktibt samhälle ockuperat av olika grupperingar och så finns det den anarki som är skänkt under ett förtroende med följderna av ett folk under en enad identitet där var man och kvinna är som sin nästa, hjälper sin nästa och förstår sin nästa. det är något som den löjesväckande demokratin inte har lyckats med på grund av att folket aldrig kommer att stå under samma tak. Anarki skulle leda till ett klasslöst samhälle av individer som har sitt hem och respekterar sin grannes. Folket skulle inte längre ledas av giriga herrar och slungas ut i verkligheten och sedan tillbaka av hycklande politiker som har missförstått ordspråket ”lev som du lär” och sätter kvantitet före kvalité. Anarki är inget som man får utan något som man förtjänar och därför är det vikigt att visa sitt ansvar och inte bryta förtroendet. ett samhälle av anarki är väldigt starkt men också väldigt skört och även den minsta person som skulle avvika från detta förtroende skulle komma att orsaka ett inferno och civilisationen skulle brytas ned och raseras bit för bit likt domino-effekten. Tilliten gentemot sin granne är den viktigaste faktorn eftersom din granne är lika stark som tusen åter, därför måste vi stå enade under samma identitet. När det samhälle som vi lever i av idag kommer att gå under, vilket det kommer att göra så måste det leda till en drastisk, radikal och positiv förändring för vår framtid vilket förtroendescenen kommer att utspelas och alla måste vara beredda att offra allt för att vina allt! I en värld av Anarki finns det ingen ism, ingen över eller under , inga samhällsklyfter, inga översittare, ingen identitetskris! Jag utropar: ANARKI!

Marxism och IRA – Eller hur var det nu?

Marxistiska krafter förenade med IRA (Irländska Republikanska Armén) är rent ovett och i allra högsta grad motsägelsefullt. Marxismen grund bygger på att övervinna alla ”nationella” och ”religiösa” känslor vilket helt bryter mot IRA:s frihetskamp. återigen så visar marxismen sitt förrvirrade ansikte likaså som de gör inom de s.k antityska grupper som visat sitt trogna engagemang och stöd för Israel (se artikel http://sv.metapedia.org/wiki/Antideutsche).  Varför har det bildats marxistiska sympatier för just IRA? Det är formodligen en fråga som inte ens de själva kan besvara och det är just den fråga som ska utredas här idag. Mina spekulationer kring detta har fört mig till Engand, svaret kan ligga just i den Engelska kapitalstyrets grund. England har sedan lång tid tillbaka varit känd för sitt överklassstyre utlandsmakt, dvs globaliseringsmakt. Undet det tidiga 80-talet så började en illaluktande röd våg att svepa sig över den oanade arbetarklassen och det var även i denna tid som den stora klasssplittringen verkligen sattes i verk. Till och med arbetarna splittrades i klasser och vid det laget så var de så förrvirrade att de inte visste vart de skulle ta vägen. just under denna yra så tog det röda gardet sin chans och trasslade in arbetarna i sitt nät. Men nu så uppstod det ett stort problem, arbetare i stora skaror vandrade in i militärtjänsten. med tanke på att militärkåren var ”högerstyrd” och med tanke på att arbetarna skulle tappa intresse för den röda politiken så var marxisterna tvugna att göra ett radikalt beslut, de valde IRA vars största antagonist just är den engelska militären. Utan att veta hur de skulle tillämpa sig en position hos IRA, och framförallt- vilken IRA. så återgick de till att vara den trsiga skara demonstranter som stod på Englands gaotr och skrek. Enda skillnaden var nu att de hade bytt ut de upp och ned vända Engelska fanorna till Grön-vit-orange.

Hur tar IRA ställning till det marxistiska stödet? Vi vet ju alla hur rödgardisterna förhåller sig till IRA men hur förhåler sig IRA till rödgardsiterna? innan vi går vidare till den frågan så måste vi få bakgrundshistorien om Irländska Republikanska Armén. Jag väljer att publicera en artikel genom ett utdrag från Wikipedia vilken är hyfsat korrekt utom till den punkt att den förhåller sig ”politiskt korrekt” till IRA:s väpnade kamp.

Irländska republikanska armén, Irish Republican Army, IRA, syftar numera oftast på den största av flera olika organisationer som använder namnet, Provisoriska IRA, som bildades 1969 och vars politiska gren är partiet Sinn Féin. Särskilt under 1970- och 1980-talen genomförde de, och tog ansvar för, en rad terrordåd. Deras övergripande mål är avskaffandet av Nordirland och Irländska republiken till förmån för en enad irländsk socialistisk stat.

Namnet IRA har emellertid använts av flera organisationer under 1900- och 2000-talet. Det ursprungliga IRA hette från början the Irish Volunteers och grundades 1913 med målet att ”säkra och upprätthålla Irlands befolknings rättigheter och friheter” (”to secure and maintain the rights and liberties common to the whole people of Ireland”). Denna organisation splittrades 1914. Den del som behöll namnet Irish Volunteers omorganiserades och döptes den 25 oktober 1917 om till Irländska republikanska armén. Efter irländska frihetskriget, där organisationen stred mot Storbritannien, splittrades den i frågan om det anglo-irländska avtalet. För-sidan förlorade slutligen 1923 kriget som skulle bli känt som irländska inbördeskriget.

Trots nederlaget fortsatte IRA att existera som en organisation under olika skepnader, strukturer och externa förhållanden fram till 1969, då den återigen splittrades. Officiella IRA tynade med tiden bort till förmån för provisoriska IRA, som fortsatte den väpnade kampen. Provisoriska IRA är, trots två splittringar 1986 (då Continuity IRA bildades) och 1997 (då Real IRA bildades) än idag det mest betydelsefulla IRA. 2005 lade de dock ned vapnen till förmån för en fredlig kamp.

Gemensamt för alla organisationer som gått under namnet IRA har varit målet att ena och befria Irland. Vad detta mer exakt inneburit har varierat med de yttre omständigheterna. Trots att vissa element har haft starkt socialistiska drag är detta inte något som kan sägas gälla för alla organisationer eller individer.

//

Självständighetskampens IRA 1920

Den första organisationen som bar namnet Irish Republican Army bildades under Irlands självständighetskamp mot britterna efter Påskupproret och betecknas ibland som gamla IRA. Gamla IRA utgjorde stommen i Irlands armé efter självständigheten.

Inbördeskrigets IRA 1921

Efter Irlands delning i och med avtalet 1921 med Storbritannien inleddes det irländska inbördeskriget av den minoritet av IRA som inte accepterade avtalet därför att det innebar att kravet på full självständighet och republikanskt statsskick för hela Irland inte tillfredsställdes. Efter att IRA förlorat inbördeskriget 1923 fortsatte man periodvis kampen mot britternas styre i Nordirland med bl a en bombkampanj i England 1939 och gränskampanjen i Nordirland 1956-1962. Stödet för dessa kampanjer var dock litet och IRA började överge våldet som kampmetod. För att särskilja denna gren av IRA från Provisoriska IRA kallas den ibland för officiella IRA och den slutade i praktiken att existera som militär organisation under 1970-talet. 1974 bildades Irish National Liberation Army (INLA) av avhoppare från denna gren av IRA.

Officiella IRA:s politiska gren hette Sinn Féin. Officiellt såg partiet IRA:s ledning som hela Irlands legitima regering eftersom man avvisade 1921 års delningsavtal som ogiltigt och ansåg att ledningen för republiken övergått till IRA. Detta parti övergav efter att provisoriska IRA bildats denna inställning och omvandlades efter hand till Workers Party istället.

Det moderna IRA

Inte mycket förändrades politiskt i Nordirland fram till att katolikernas kamp för medborgerliga rättigheter tog fart i slutet av 1960-talet. I samband med våldsamheterna kring denna kamp bildades 1969 Provisoriska IRA som är den organisation som man idag oftast avser när man talar om IRA. Provisoriska IRA bildades 1969 till stor del på grund av att IRA vägrade att ta till våld i kampen, inte ens i försvar mot angrepp från protestantiska grupper mot katolska bostadsområden. Provisoriska IRA såg sig först som den katolska befolkningens försvarare, och började efter hand även gå till offensiven mot den brittiska arméns trupper i Nordirland. 1972 fick Provisoriska IRA ett ökat stöd i samband med massakern på katolska demonstranter som fick namnet Blodiga Söndagen (Bloody Sunday), samtidigt som officiella IRA mer och mer tynade bort.

Provisoriska IRA:s politiska gren bildades av avhoppare från Sinn Féin och för att göra skillnad på dessa partier kallade man det nya Sinn Féin för Provisoriska Sinn Féin och det gamla för Officiella Sinn Féin. Idag finns inte Officiella Sinn Féin kvar och det är numera Provisoriska Sinn Féin man avser när man talar om Sinn Féin.

Continuity IRA bildas 1986

Fram till 1986 avstod Sinn Féin från att inta de platser man vann i det irländska parlamentet, men när man detta år ändrade denna inställning bildades ”Kontinuitets-IRA” (Continuity IRA, förkort. CIRA) som höll fast vid den tidigare inställningen. Orsaken till splittringen var att man såg denna förändring som ett accepterande av 1921 års delningsavtal. Continuity IRA existerade som en lös gruppering inom IRA fram till 1996 då man påbörjade sin väpnade kamp i protest mot processen som ledde till Långfredagsavtalet (Good Friday Agreement), som slöts 1998.

Utbrytarpartiet Republikanska Sinn Féin (Republican Sinn Féin) har utpekats som CIRA:s politiska gren och bildades av avhoppare från Sinn Feín 1986.

”Riktiga IRA” bildas 1997

IRA-medlemmar som motsatte sig den process som ledde till Långfredagsavtalet bildade 1997 Riktiga IRA (Real IRA, förkortat RIRA).

Deras politiska gren heter 32 County Sovereignty Movement (”Rörelsen för de 32 grevskapens suveränitet”) och bildades av avhoppare från Sinn Féin i Dublin 7 december 1997. Michael McKevitt, tidigare kvartermästare för IRA, var fram till sitt gripande ledare för RIRA. För närvarande avtjänar han 20 års fängelse för sin inblandning i attacken i Omagh den 17 augusti 1998. Hans hustru Bernadette Sands McKevitt har varit en framträdande företrädare för gruppen.

 

och vart inträder marxismen? Marxismen började under 1986-års splittring att klättra sig uppåt i Continuity IRA (CIRA) men deföll lika snabbt på grund av att CIRA somnade till varje gång någon pratae om den pro-marxistiska politiken. Deras politik var inte, är inte och kommer aldrig att vara ämnad för Irländska Republikanska Armén! De lämnade snabbt CIRA och började fungera i den autonoma miljön där de höll oberoende spelningar och möten för IRA:s profit, enligt dem själva. Men slutligen så fick marxisterna sitt stora genombrott som de hade hoppats på, nämligen The Real IRA (RIRA) som startades 1997. Visst, de kunde aldrig mätas till Provos styrka eller engagemang men det var en början. Nu så hade de äntligen blivit stora, synd bara för dem att RIRA:s inflytande var värdelöst vilket slutade med att marxisterna lämnade Irland för gott och startade en ny cirkel i övriga Europa med sitt ”goda” rykte som IRA:s högra hand, kan man tycka..

Än idag hålls det oberoende spelningar då och då i Europa för att stödja IRA:s sak men längre än så har det inte lett.

Brottsplats: Rampljus

Visst är det helt otroligt hur vissa människor gör allt för att få sin lilla plats i rampljuset. frågar du en vanlig svensk tonåring ute på gatan vad han vet om linda Rosing så kommer han/hon att dra upp hela söta Lindas livshistoria på 2 minuter men frågar du personen om samhällsfaktorer som August Strindberg, Friedrich Nietzsche eller platon så kommer eller någon annan person som är en viktig samhällsfråga så kommer personen att se ut som ett levande frågetecken. Kändisvärlden och tidningarnas nöjessidor är tragiskt nog en utav de viktigaste stöttepelare för en ungdoms vardag. Det sjukliga begär hos dagens människor att få sina femton minuter i rampljuset går inte att beskriva. Ta till exempel Linda rosing som har lyckats at förlora hela sin familj på grund av hennes vedervärdiga läggning att visa sin perverterade åtrå i tv och tidningarna, här har vi en helt okänd person som har vandrat in i en liten dokusåpa, och vad blir följderna? Att alla strålkastare riktas bort från kulturella och jordliga frågor för ungdomarna för att riktas mot henne, artikel efter artikel om meningslöst nonsens som tog upp förstasidorna på så gott som alla dagstidningar som existerar om hur tuff barndom Linda har haft, hennes missbruk och sin stora kärlek till främlingen Fadde. Att folk kan lägga upp sitt privatliv för hela folket och är redo att förlora allting för att synas och bli omtalad är för mig helt absurt.

                                                          

Meral Tasbas tycker att främlingsfientligheten är skrämmande, poff och utan vidare så har det svenska folket en världsnyhet att läsa. När ska vi få läsa om personer som verkligen betyder något för samhället, personer som Friedrich nietzsche, August Strindberg, Alan de benoist, Georges Sorel, Ernst Niekisch et cetera. man kan läsa i tidningarna om hur politiker köper svarthjälp och hur mycket en partiledare väger och vilken mat hanhade i sin kasse förra måndagen men man läser aldrig vilket partiprogram de för fram och vilka grundprinciper de står på. Innan nästa generation tar över så måste det ske en radikal förändring, folket av imorgon behöver kunskap, kunskap är makt! och att veta hur kort klänning Carola bar under ännu en meningslös gala är inte kunskap. dagens ungdom ser större personlighet hos den halvkriminella narkomanen Snoop Doog och finner större förtroende för Linda Rosing än de gör hos de som sitter med sann kunskap och renhårig sund inställning till den s.k ”kändisvärlden”. Rampljusets krönta kungar leder i dag vägen för ungdomen och hur ledsamt det än låter så är det tyvärr den nakna sanningen.